Jag har alltid sagt att jag någon gång ska vara med i bigbrother och vinna hela skiten, sedan blåsa vinspengarna pådyra skor och utlandsresor. Mitt recept på vinst var att ställa till med lagom mycket intriger så att jag blev älskad av tittarna och att folk bänkade sig framför tvn för att titta vad jag hade för pådrag detta avsnitt.
Men nu börjar jag mer och mer att ångra mig.. det känns som att jag redan är med i bigbrother (dock en version då man inte kan vinna och det inte finns några vinstpengar) Det är intriger hela tiden och det verkar inte gå att säga "nu vill jag inte vara med, nu hoppar jag av" utan karusellen fortsätter att snurra fortare och fortare hela tiden utan stopp. Jag letar hela tiden efter en nödstopps knapp eller att åkturen ska ta slut men något sådant verkar inte existera.
Precis som i vilken bigbrother omgång som helst så har vi ju de flesta karaktärerna, vi har
bimbos med blonderat hår som önskar köpa nya bröst för vinst pengarna,
folk är sexberoende,
folk som vänder kappan efter vinden, folk som snackar skit om varandra, folk som mår dåligt, folk som försöker passa in och sedan så har vi såklart de kamerakåta, som gör allt för att synas och höras,gärna så högt som möjligt.
Men i slutändan beter vi oss som slampor allihopa. Alla verkar hela tiden söka bekräftelse och detta går dessutom före allt annat som betyder någonting,
att snacka skit om "bästa kompisen" för att fjäska in sig hos någon annan är numera vardagsmat, att sitta och snacka skit om någon när denne inte är närvarande, och att byta skepnad för att istället fjäska för denne då den kommer in i rummet är något som vi alla är vana vid.
Att sätta killar framför kompisar är numera ingen konstighet och berättar vi en hemlighet för någon utav våra närmaste kompisar så kan vi räkna med att den kommer vara offentlig bland de flesta innan helgen är slut. Det verkar som att alla tror att man "vinner" om man beter sig så fittigt som möjligt emot alla andra, snackar så mycket skit det bara går och försöker få så många killar som möjligt intresserade. Det viktigaste verkar vara att vara så smal,snygg och sönder fixad det bara går, att göra i ordning sig inför en fest ska minst ta 3-4 timmar och oavsätt hur nöjd man är med sig själv så måste man alltid säga till vännerna "åå jag är så ful" eller "åå jag ser så risig ut i den här frisyren"
(som man i själva verkat har fixat och fixat i 2 timmar och vet är as snygg).
Vad beror allt detta på då? JO,
osäkerhet, sökande efter bekräftelse och
dåligt självförtroende. Dock är frågan,
gör vi inte bara sakerna värre genom att fortsätta att snurra på karusellen och tracka ner på alla som vi står nära? Är det verkligen utsidan som är det viktigaste och
Hur jäkla viktigt är det egentligen att alla ska tycka bra om en? Att fjäska för folk man knappt känner bara för att hoppas på att de ska berätta för sina kompisar om hur snäll man är, eller att vara så på alla killar som möjligt så att de ska tycka att man är värsta het? DET TYCKER DOM INTE!! dom tycker att det är slampigt att ligga runt med halva stan och dom tycker inte det är sexigt med dåligt självförtroende. det tycker väl ingen?
Ne, jag vill kliva ur hela karusellen, om stabilisera mig och slippa allt "bigbrother drama". Dock är det rätt svårt när det känns som att
hela stan i stortsätt är som små versioner utav detta i grund och botten tragiska program. Jag vill iaf inte längre stå i strålkastar ljuset,
jag tänker inte stå ut med allt skitsnack som florerar. Så tack och hej, nu lämnar jag er och även
en chans till att vinna (fråga är dock om jag kanske inte redan har vunnit genom att kliva åt sidan till all denna skiten?)
