Everytime I see your face baby
I get so weak in my knees
Everytime I lay my hands on you boy
It's like I don't know how to speak



jobbigt läge.

den enda riktiga kärleken




Ska man tro på elins snack om karma så måste jag ha gjort jäkligt mycket dumt som jag inte kommer ihåg, eftersom jag verkar bli straffad gång på gång,

kärlek och otur går hand-i-hand hos mig.

trodde aldrig att jag skulle säga det här men...
saaaatan va tråkigt det är att vara själv! jag vill ha nååån nu. nån jag tycker om, ja tack.
jag är nog inte gjord för att vara ensam, visst.. när jag och d gjorde slut var det galet skönt att vara ensam och kunna göra precis som jag ville! men nu när det endå har gått snart ett halvår av ensamhet så känner jag att jag är less på det, hallaa mrright vart är du..

hittade ett inlägg från förra året ungefär den här tiden, saaaaaaaatan va jag ångrar mig

I lördags var vi uppe hos MrRight och festade. Det var hur roligt som helst,vi spelade "elaka sanning och konsekvens" och dansade, drack och hade oss. Jag fick antagligen i mig lite för mycket och som vanligt när förståndet försvunnit så går min mun i 110, jag babblade och sa alldeles för mycket grejer, dock kanske det var lika bra att det kom fram allting. När alla andra hade gått så pratade jag och MrRight hur länge som helst om allt möjligt, vad det var som gick fel mellan oss, varför det inte fungerade osvosv. Och han sa en massa saker som var otroligt jobbigt att höra men samtidigt gjorde mig väldigt glad. Han berättade att han aldrig kännt för nån annan så som han känner för mig, sedan sa han att han hade svårt att ge folk komplimanger men att han tyckte att jag var världens finaste,vackraste,underbaraste,snällaste och sötaste tjej och att han tyckte om mig så mycket. Sedan sa jag att andledningen till att det inte funkade var för att vi aldrig sågs och att han alltid satte allt annat framför mig, som jobb,kompisar festa osv. Så sa han att det var för att han hade varit så rädd att han inte skulle få fast anställning och att om jag bara gav han en chans så skulle han ändra på sig osv. Sedan frågade jaglite om sanne2 osv om han kände något för henne, men det sa han att han verkligen inte gjorde och jag litar på honom. Det känns så jobbigt allting. Han heter ju inte direkt MrRight utan andeldning, jag har ju alltid tyckt att han är MrRight, enda sedan första gången jag såg honom när jag var 14 år gammal har jag ju sagt att honom ska jag gifta mig med. Nu har jag chansen att få honom, men.. som jag sa till honom också, "varför berättade du inte det här för mig tidigare?? nu när det ju försent". det lät så hemskt att säga det, "nu är det försent". speciellt eftersom han då tittade på mig och sa att han höll på att börja grina.. ååå fyy va jobbigt det var. Det hemskaste är dessutom att det är ju verkligen försent. Jag kan inte bara lämna D och gå tillbaka till MrRight. Jag måste försöka gåvidare, för jag vet ju att jag har det jätte bra som jag har det nu, men MrRight har som vanligt gjort mig förvirrad. :/


galet va länge känslor kan sitta i.. undra hur det hade sätt ut som idag om jag hade tagit tillbaka honom då när jag hade chansen? så jävla störd i huvudet jag var som inte tog tillbaka honom.

vilken nedförsbacke
jag faller


men sees :) känns bra!
synd bara att det alltid ska vara fel.

undra varför det är så att man alltid dras till dem man inte ska dras till..?
som mrright, han är så felfelfelfel, ( i den benämningen att han är upptagen, ointresserad och omöjlig). men endå ska jag älta, är det pga av att han är så fel som jag dras till honom? om jag fick honom, skulle jag inte vara lika intresserad då? är det "jakten" som är det roliga.. det känns nästan som så.

dom "bra" killarna som verkligen är intresserade, som fjäskar och säger gulliga saker och visar att dom verkligen tycker om mig, dom känns tråkiga och ointressanta. näst intill mesiga. .. tror det är så att jag gillar inte när man är för lätt fångad, då känns det inte lika roligt, bättre om man verkligen har slitit för att få det man vill ha och sen till slut får man det äntligen!

känns som att jag efter förra helgens prat med mrright har börjat smååttsmåttsmått försöka på riktigt att komma över honom. försöker att inte tänka så hemskt mycket på honom och sitter inte och kollar hans flickväns bdb 24/7 i väntan på att hon ska lägga in ett krossat hjärta etc (jaaa jag vet att jag är patetisk). men varför ska jag alltid börja bli intresserad av nån som är ouppnåbar?. missförstå mig inte nu och tro att jag har träffat någon ny och glömt r, för det kommer dröja LÄNGE innan jag kommer kunna skriva något sånt och fortfarande tala sanning.

men ni vet.. när man träffar någon så känner man (iaf jag) rätt snabbt vad man skulle kunna utveckla för typ att relation till denne, och jag har träffat (hm.. nu måste jag komma på ett bra smeknamn lite fort..) ... solarn, (haha) fyra gånger. och alla gånger har jag blivit mer och mer intresserad av honom. han är sjukt snygg, ap trevlig och dessutom är han galet rolig. men, han är dessutom en riktig player och det määärks (ta inte illa upp om du skulle råka läsa:) ) och han är så onåbar som det bara går att bli. endå har jag lite svårt att sluta tänka på honom.. hm.

sjukt hur mycket man kan sakna en person. fattar inte varför jag inte bara släpper det och går vidare, kommer knappt ihåg vad det är jag saknar längre (okej nu ljög jag..) men det var så länge sedan, och det är bara dessa gamla minnen att nöta på, ingenting nytt någonsin.

de enda minnen jag har som hänt nyligen är dåliga. var det verkligen så bra.. var vi verkligen så bra som det känns? eller är det jag som har byggt upp en massa överdrivna minnen och fått för mig att det var bättre än vad det egentligen var..?  jag vet verkligen inte. och det känns som att jag inte kommer få veta heller

jag har verkligen försökt hålla hoppet uppe, trott att han kommer släppa henne och vilja ha tillbaka mig, men efter lördagens prat med honom så är allt hopp borta. verkligen allt hopp är borta.

nu har hela sommarn gått
och hela jäkla sommarn har jag ägnat åt
att älta dig
dig dig dig dig
dig
dig

 heeeeeeeela tiden.
och nu när det är höst, när det blir ny årstid, man byter kläder, påbörjar nya saker
vad gör jag då..?
jo, jag ältar dig
dig dig dig
hela hela tiden dig dig dig.

nu undrar jag, när sjutton ska jag sluta med det? för det börjar bli tröttsamt, både för mig och min omgivning.


digdigalltidfinastedu

MEN VA MED HENNE DÅ OM HON ÄR SÅ SJUKT MYCKET BÄTTRE ÄN MIG
MEN VA MED HENNE TILL 100% ISÅFALL OCH SLUTA GE MIG FALSKA
FÖRHOPPNINGAR, ÄVEN FAST JAG VET ATT DU INTE GÖR DET MED VILJE.
JAG VILL SÅ SJUKT GÄRNA TRO ATT DU FORTFARANDE VILL HA MIG,
SÅ MINSTA LILLA VINK IFRÅN DIN SIDA FÅR MIG ATT SVÄVA PÅ MOLN
MEN DET GÖR SÅ SATANS ONT VARJE GÅNG JAG RAMLAR NER FRÅN MOLNET IGEN.

tänk på mig.

hon säger att hon lever i en dröm, men drömmar varar aldrig för alltid, drömmar vaknar man upp ur, drömmar är en tillfällig sinnesstämning och ingenting som varar.

jag säger att jag lever i verkligheten, jag säger att du får mig för den jag är, jag säger att jag ger dig allt och lite till
men hur länge ska jag behöva vänta, hur länge ska jag behöva leva i en marddröm medan hon lever i en dröm?

 väck upp oss båda nu så hon ramlar ur sin drömbubbla och ge mig en verklighet med dig.


det känns som att jag väntar och väntar, och jag har lust att säga " jag väntar inte för alltid, om du inte tar mig nu så går jag vidare" men jag kan inte.. för hur mycket jag än försöker så kommer jag på mig själv att gå och vänta och vänta, ingen annan duger åt mig. kalla mig kräsen men så är det

kuuul.
ne
less jag blir
vet inte vad jag ska skriva. jag blir så less. varför går allt ner just nu? känner mig ap depp även fast jag vet att jag har en massa saker att se framemot i livet. bara det att det känns som om det inte spelar någon roll när jag inte får dela det med dig. och det känns hopplöst att ens fantisera om någonting när jag vet att du har någon annan bredvid dig när du sover. någon annan som du håller om och någon annan som får känna dina armar om sig. jag saknar att somna med dina armar kring mig!  varför kan du inte bara satsa, satsa på oss, oss du&jag. du vet, som det alltid var förut, som alla var vana att det var. Det här är felfelfelfelfel, känns så dumt att säga men vad har egentligen hon som inte jag har? berätta det så lovar jag att sluta tjata. iaf ett tag..

Japp, nu är det officiellt, det är sommarlov. Och det är ju självklart hur härligt som helst, vem vill inte ha lov? Jag önskar bara att saker och ting hade kunnat vara annourlunda. Men jag antar att jag har mig själv att skylla (dock inte enbart mig själv, men til viss del). Den här känslan halvt dödar mig, att veta precis vad jag vill, precis vad som är rätt för mig och Precis VEM som är rätt för mig, men samtidigt inte få dela dom känslorna eller få uttrycka mig och bli tagen på allvar, det är totalt värdelöst!.

Att det ska vara så sjukt svårt att släppa taget. Det förstår jag bara inte, jag har i princip försökt allting. Raderat hans nummer, tagit bort alla sms som jag egentligen sparat i över ett års tid och aldrig för nått i livet ville radera. Allting vara för att komma över honom, men vad hjälpte det? ingenting. Alla vägar leder bara tillbaka till dig HELA tiden. Det känns bara som att alla dessa känslor, som funnits där i snart 4 år inte finns där utan anledning, det känns som att det måste ju finnas något pris för all denna prövning. det känns som att en dag borde det ju faktiskt bli du och jag,igen.

Jag är medveten om att jag inte gör det bästa för att visa vad jag känner, men samtidigt, jag har testat den tekniken, jag har suttit hemma och väntat på att du ska höra av dig, gått hem helg efter helg själv i hopp om att du ev ska höra av dig. dissat kille efter kille med förhoppning om att jag kommer få dig. men det funkar ju inte, så jag försöker gå vidare, jag försöker träffa nytt folk, folk som kan få mig att bli glad och som kan tycka om mig och som jag kanske kan tycka om tillbaka, men det slutar endå alltid med att jag sitter där bredvid dem, och önskar att det var du som satt bredvid mig istället. Det som har pågått nu någon månad har varit ett totalt misstag, visst har jag haft roliga stunder men blivit besviken om och om igen, och slutligen insett att jag träffat honom för att trösta mig, och för att försöka komma över dig, men icke. Sedan kan han gå runt och säga precis vad som helst, han kan få ljuga ihop en massa historier och få det att låta som om jag bara vill ha honom och jag är så störd och allt vad han nu kan tänkas gå och säga, för jag vet att det inte är sant, och innerst inne tror jag faktiskt du vet att det inte är sant också.

Jag tycker verkligen om dig fruktansvärt mycket, och det känns som att så länge jag gör det kan jag inte tycka om någon annan, hur mycket jag än vill eller försöker så är det dig jag tänker på. jag hoppas att det bara kan släppa någon dag, att jag inte ska behöva känna såhär, men efter snart fyra år börjar jag ge upp hoppet på att något sånt skulle kunna hända. jag tycker om dig, jag saknar dig ,jag saknar dig, jag saknar dig ,jag saknar dig ,jag saknar dig ,jag saknar dig ,jag saknar dig ,jag saknar dig ,jag saknar dig

I don't wanna lie cause I'm pretty sure I'm gonna die one day
How can I show my love so you will open your arms to me ?

So please won't you tell me where the road will end
Standing in the rain, dealing with the pain
Everything's the same and it doesn't really matter what I say

won't you understand that without you by my side
There's no meaning

So will you ever love me again, only time will tell
I'm in a hurry, cause they're waiting down in hell

And no matter what I say say or do
The road lead back to you...

heeeeeeeeelvetes jäkla skit va less jag blir


 jag önskar att allt fick plats
och jag önskar att allt fick plats
 och jag önskar att jag fick plats

 varför är du som jag
eller, är du som jag var? har jag förändrats?
eller, har du förändrats, eller har vi båda förändrats
utan att märkt det?

Allting jag gjort
 ska göras om igen
Det liknar nånting alla känt nån gång
Och då kommer känslan
den smygande känslan
 den enda jag inte rår på

Det kallas chocktillstånd
när orden bränns inpå bara skinnet
och gång på gång mot asfalten
varför skrapa kinden mot väggarna
klämma fingrar i dörrarna
när benen alltid bär tillbaka hit

4 långa år har han varit nummer ett! Förstår inte hur man kan gilla en artist så sjukt mycket, mmmmmmh!!!
första låten jag fastnade för var nog Magiskt men tragiskt, sommaren 05 gick en midsommarnatts dröm om och om igen på datorn och sedan när jag fick hem nått gammalt,nått nytt,nått lånat nått blått, signerad utav honom så spelades den skivan totalt sönder. Det var Precis som romeo, 13, så länge du är med mig, jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig, fade away, gatan fram(live), klubbland, jag vill ha allting.

dåligt många minnen!!!!


Andra favoriter genom åren har varit
trubbel
äntligen på väg
jag ger dig min morgon
ramlar
en vän med en bil
nu kan du få mig så lätt
magiskt men tragiskt
dom kommer kliva på dig igen
gårdakvarnar och skit
Hurricane Gilbert (!!!!!)
jag har varit i alla städer
den fulaste flickan i världen
kom igen lena
det är så jag säger det
här kommer lyckan för hundar som oss

I never knew perfection til I heard YOU speak,
and now it kills me
just to hear you say the simple things

It´s not right,
not ok Say the words that you say
Maybe we´re better off this way?
Im not fine, Im in pain

Everything reminding me of you
What can I do?

Han må vara över 50 år, men satan va snygg han är!!!

jag vet egentligen inte vad jag ska skriva, jag vet inte heller vad jag ska känna eller vad jag ska tänka, eller vad jag ska fatta för beslut. Det känns tungt, allting känns en aning tungt nu. Mycket i skolan, konstant hungrig, försöker gå ner i vikt men det verkar vara en omöjlighet, vet inte vad jag vill med mitt kärleksliv, allting går i en neråtspiral. bajs också. Varför måste jag vara så velig? När man tittar på carrie så verkar det inte vara allt för tungt att bryta upp både förlovningar och förhållanden. Hon verkar läka efter bara några veckor, eller iaf inte ha så jäkla svårt med att bryta upp. Jag önskar att jag kunde vara lite mer så, pang på pannkakan, eller rakt på sak. Märks det att jag har nött satc hela helgen? :P

...Men carrie har äckligt svårt att släppa taget om big, dvs Hennes MrRight.. så då har vi väl kanske nånting gemensamt endå.