sjukt hur mycket man kan sakna en person. fattar inte varför jag inte bara släpper det och går vidare, kommer knappt ihåg vad det är jag saknar längre (okej nu ljög jag..) men det var så länge sedan, och det är bara dessa gamla minnen att nöta på, ingenting nytt någonsin.

de enda minnen jag har som hänt nyligen är dåliga. var det verkligen så bra.. var vi verkligen så bra som det känns? eller är det jag som har byggt upp en massa överdrivna minnen och fått för mig att det var bättre än vad det egentligen var..?  jag vet verkligen inte. och det känns som att jag inte kommer få veta heller

jag har verkligen försökt hålla hoppet uppe, trott att han kommer släppa henne och vilja ha tillbaka mig, men efter lördagens prat med honom så är allt hopp borta. verkligen allt hopp är borta.