tänk på mig.

hon säger att hon lever i en dröm, men drömmar varar aldrig för alltid, drömmar vaknar man upp ur, drömmar är en tillfällig sinnesstämning och ingenting som varar.

jag säger att jag lever i verkligheten, jag säger att du får mig för den jag är, jag säger att jag ger dig allt och lite till
men hur länge ska jag behöva vänta, hur länge ska jag behöva leva i en marddröm medan hon lever i en dröm?

 väck upp oss båda nu så hon ramlar ur sin drömbubbla och ge mig en verklighet med dig.


det känns som att jag väntar och väntar, och jag har lust att säga " jag väntar inte för alltid, om du inte tar mig nu så går jag vidare" men jag kan inte.. för hur mycket jag än försöker så kommer jag på mig själv att gå och vänta och vänta, ingen annan duger åt mig. kalla mig kräsen men så är det