trodde aldrig att jag skulle säga det här men...
saaaatan va tråkigt det är att vara själv! jag vill ha nååån nu. nån jag tycker om, ja tack.
jag är nog inte gjord för att vara ensam, visst.. när jag och d gjorde slut var det galet skönt att vara ensam och kunna göra precis som jag ville! men nu när det endå har gått snart ett halvår av ensamhet så känner jag att jag är less på det, hallaa mrright vart är du..

hittade ett inlägg från förra året ungefär den här tiden, saaaaaaaatan va jag ångrar mig

I lördags var vi uppe hos MrRight och festade. Det var hur roligt som helst,vi spelade "elaka sanning och konsekvens" och dansade, drack och hade oss. Jag fick antagligen i mig lite för mycket och som vanligt när förståndet försvunnit så går min mun i 110, jag babblade och sa alldeles för mycket grejer, dock kanske det var lika bra att det kom fram allting. När alla andra hade gått så pratade jag och MrRight hur länge som helst om allt möjligt, vad det var som gick fel mellan oss, varför det inte fungerade osvosv. Och han sa en massa saker som var otroligt jobbigt att höra men samtidigt gjorde mig väldigt glad. Han berättade att han aldrig kännt för nån annan så som han känner för mig, sedan sa han att han hade svårt att ge folk komplimanger men att han tyckte att jag var världens finaste,vackraste,underbaraste,snällaste och sötaste tjej och att han tyckte om mig så mycket. Sedan sa jag att andledningen till att det inte funkade var för att vi aldrig sågs och att han alltid satte allt annat framför mig, som jobb,kompisar festa osv. Så sa han att det var för att han hade varit så rädd att han inte skulle få fast anställning och att om jag bara gav han en chans så skulle han ändra på sig osv. Sedan frågade jaglite om sanne2 osv om han kände något för henne, men det sa han att han verkligen inte gjorde och jag litar på honom. Det känns så jobbigt allting. Han heter ju inte direkt MrRight utan andeldning, jag har ju alltid tyckt att han är MrRight, enda sedan första gången jag såg honom när jag var 14 år gammal har jag ju sagt att honom ska jag gifta mig med. Nu har jag chansen att få honom, men.. som jag sa till honom också, "varför berättade du inte det här för mig tidigare?? nu när det ju försent". det lät så hemskt att säga det, "nu är det försent". speciellt eftersom han då tittade på mig och sa att han höll på att börja grina.. ååå fyy va jobbigt det var. Det hemskaste är dessutom att det är ju verkligen försent. Jag kan inte bara lämna D och gå tillbaka till MrRight. Jag måste försöka gåvidare, för jag vet ju att jag har det jätte bra som jag har det nu, men MrRight har som vanligt gjort mig förvirrad. :/


galet va länge känslor kan sitta i.. undra hur det hade sätt ut som idag om jag hade tagit tillbaka honom då när jag hade chansen? så jävla störd i huvudet jag var som inte tog tillbaka honom.