om elins tjat om karma verkligen stämmer så kommer jag bli oerhört straffad framöver. känns om att jag kört värsta fula spelet nu ett bra tag.. ibland funderar jag över om jag ens har något samvete?

jag sätter mig i situationer som är omöjliga att komma ur utan att behöva ljuga, jag visar en sida av mig själv och beter mig på ett visst sätt till folk som "tror" att de vet hur jag fungerar och tror att de känner mig. men egentligen så är jag på ett helt annat sätt, har bara inte lust och ork att släppa in dem, det är farligt att släppa folk för nära har jag märkt av erfarenhet. Man får bara sota för det efterråt när man avslöjat alla dom där hemligheterna om sig själv och tankar som man egentligen inte vill ska komma ut.

det finns några, ytterst ytterst få personer som jag litar på, som jag berättar sanningen för och som jag aldrig ljuger för. Anledningen är att de är så pass nära så jag vet att jag kan anförtro mig precis vad som helst, hur hemskt det än är, och endå så håller de tyst. Jag kan berätta om saker som andra skulle uppfatta som slampigt eller omoraliskt gjort, för jag vet att dom jag berättar för inte dömmer mig. varför? för att dom känner mig. dom vet hur jag fungerar och tycker om mig endå, annars skulle dom inte valt att stanna kvar. just precis därför litar jag på dem. och de litar på mig tillbaka.


så som jag betett mig senaste månaderna är inte bra, jag har inte varit snäll och tänkt på andra människors känslor, men jag tror att vill man komma nånstans i livet så måste man sätta sig själv först, tänka efter vad som känns bäst för mig och handla efter det, även fast det kan leda till att andra människor såras eller blir besvikna. Sedan lever jag hårt efter mottot det man inte vet mår man inte dåligt utav och mår folk inte dåligt behöver jaginte heller få dåligt samvete pga av vad jag gör mot dem.

det jag gjorde nu sist gjorde jag enbart för min egna skull, det var extremt spontant och jag tänkt inte efter allt för mycket, (nu låter det som att det handlar om sex eller så men det är något helt annat) och nu i efterhand ångrar jag mig inte ett dugg! visst.. skulle det komma upp till ytan så skulle jag få dåligt samvete, men så länge det ligger dolt så känner jag mig hur nöjd som helst. Nu har jag kommit till insikt lite mer om vad jag vill och vad jag känner.

kalla mig elak,falsk och dum.. men sakerna du ångrar är chanserna du aldrig tog.. och jag tänker inte ångra något bara för att folk omkring mig som är fega och väljer att hålla sig "inom ramarna" ska dömma mig. jag gör och tänker fortsätta göra det som känns bra och det som jag vill, sedan vad utomstående tycker bryr jag mig inte allt för mycket om.