idag. idag är det vår dag. kanske därför jag börjar dan med att vara allmänt deppig.







vi har så galet mycket minnen tillsammans, jag tror inte folk fattar hur stor betydelse du har haft och fortfarande har i mitt liv. Från det att jag var 14 år så har jag varit helt galen i dig. fyra år med dig, fram och tillbaka.. hur ska man kunna glömma det? helt omöjligt. det spelar ingen roll om du har gått vidare, är världens lyckligaste, du kan inte ha glömt. det går bara inte!

vår tid som ett par var kanske inte världshistoriens längsta, men det har endå varit vi enda sedan nyår 04. det har inte gått en dag utan att jag har tänkt på dig sedan dess, jag visste på en gång jag såg dig komma mot mig, i din kavaj, och ditt leende... att du var världens bästa.  såna känslor jag har kännt för dig kommer jag aldrig känna igen, den känslan jag har haft när jag känt dig nära mig, den känslan kommer jag aldrig ha med någon annan. aldrig samma känsla. den känslan var du. bara du.  ingen kommer någonsin kunna ersätta dig, ditt sätt att le, ditt sätt att gå, ditt sätt att prata, ditt sätt att skratta, ditt sätt att kyssas, ditt sätt att bli arg, ditt sätt att försöka förstå, ditt sätt att trösta, ditt sätt att visa att du bryr sig. ingen kommer någonsin kunna göra det på samma sätt som dig. hur länge jag än letar.

jag inbillar mig rätt ofta att jag har gått vidare, att jag träffat personer som förändrar min syn på livet, förändrar hur jag tänker och som får mig att känna sådär. men det är bara tillfälligt, sedan inser jag att allt detdär är bara något jag använder för att förtränga dig, men genom att göra det så mår jag bara ännu sämre.

Jag vet att det aldrig kommer bli du och jag igen. jag har förstått det (till viss del iaf). du kommer aldrig känna så för mig igen, så som du en gång kände. Och det finns ingenting jag kan göra för att ändra på det. ingenting,och det får mig att känna mig så jäkla maktlös.

du kommer alltid vara MrRight för mig, alltid, oavsätt vad som händer.