knepigt det där med känslor endå.. varför kan man inte bara ha en förbestämd person som man är kär i hela sitt liv och som är kär i en tillbaka. allting skulle verkligen vara så mycket lättare då.

nu när jag släppt mrright mer och mer (borde egentligen byta namn på honom men..) och allting börjar kännas bra igen, så vill ena halvan av mig en sak men den andra inte. varför blir jag intresserad av folk som det inte finns någon framtid med?

varför går jag åt ett håll medan jag egentligen borde gå åt ett annat. just nu så har jag det mesta serverat för mig, jag behöver bara ta emot.. men jag vet inte om jag vill, det känns så enkelt och jag har en dum ovana att inte gilla när det är för enkelt.

det värsta är att jag verkligen inte kan berätta för nån vem det egenligen är jag skulle vilja träffa, vem jag skulle vilja lära känna bättre och vem jag känner mig dragen till. varför? enkelt.. med alla fördomar så skulle folk tro att jag fått en skruv lös. jag kan verkligen inte prata med nån om det, och det suger för jag skulle egentligen vilja göra det. men ingen skulle förstå, och jag vill inte höra tillgjorda lyckoönskningar eller peptalk, för jag vet redan vad ni tycker, :)

ne.. får helt enkelt försöka trycka bort dom där små känslorna och funderingarna så långt ifrån mig jag kan, nu innan det är försent.