hm. vet inte om jag ångrar mig eller inte över att jag gick ut i helgen. fick prata ut ordentligt med mrright men jag fick definitivt inte de svaren jag hade hoppats på. iof var det väl rätt förutsägbart men endå, gjorde sjukt ont att höra när han berättade om hur jäkla kär han var i henne osv.

det jobbigaste var nog när jag stog bredvid honom och kollade på honom från topp till tå och verkligen kände i hela kroppen att det är HAN. han jag vill ha, han som är rätt och det är han som är mrright. så jäkla jobbig känsla att veta precis vad jag vill ha men samtidigt veta att det är helt ouppnåbart.

dock var det skönt att verkligen få berätta allt jag har tänkt på, hur svartsjuk jag är på henne och ifrågasätta det han och jag hade, bara för att få höra från honom att jag kommer alltid vara en del av honom och han kommer aldrig glömma mig, inte ens om han försöker. tack för det iallafall!.


varför ska det vara så jäkla jobbigt? :(