känner verkligen att mitt humör pendlar upp och ner hela tiden, ena timmen känner jag mig på jätte bra humör och sen deppar jag ner mig med en massa depp låtar och dumma tankar. Ibland känns det som att jag ljuger för mig själv, men i själva verket tror jag det handlar om att jag är så osäker på vad jag vill, så jag intalar mig om att jag vill den ena saken bara för att känna något slags lugn.. men effekten blir snarare tvärtom.

satt och kikade på en massa klipp från håkans konsert i göteborg i höstas, såå mys! längtar tills februari då jag får se honom igen :) göteborgs resan var verkligen helt galet sjukt roligt, hade inte kunnat åkt dit med några roligare personer. synd bara att en viss kille skulle drabbas av personlighetsstörningar efterråt och sabba hela mitt jävla jullov. galet vad jag nöter det där.. att jaginte släpper det och går vidare. hmmmmmmpf. ibland känns det som att jag släppt, andra sekunden inte alls. vill bara se honom, att han ska se mig, men samtidigt vill jag komma så långt bort ifrån honom som möjligt, för jag vet inte hur jag skulle reagera om jag träffade honom. antagligen låsa in mig på mitt rum och inte komma ut på en vecka. vad skulle han göra.. antagligen inte ens märka av att jag var i samma rum som honom.


hmpf. näe måste försöka rycka upp mig, igen. allt kändes så bra när jag var nere i uppsala, då jag fick komma bort från allting.. men nu är jag hemma igen och allt dyker upp till ytan på en gång typ.




älsklingen har släppt nytt b,spår <3