blir så arg på mig själv. ibland kan det gå flera dagar utan att jag tänker på det, men sen kan det dyka upp något som får mig att tänka en massa igen. jag vill verkligen och försöker verkligen gå vidare men det verkar helt omöjligt. blir så satans arg på mig själv för att jag inte lyckas släppa mrright. vi har knappt kontakt längre, har inte sätt honom på hur länge som helst och jag vet att han har gått vidare och har det jätte bra, så varför får jag såna här stunder då jag blir så nere och önskar att saker och ting var annourlunda? förstår mig verkligen inte på mig själv.

jag tror att det har hänt så mycket saker så att vi skulle inte ens ha något att prata om, men det är precis som att någon printar upp en bild av han i skallen på mig och sen är det kört. jag vill ju att han ska ha det bra och han verkar hur lycklig som helst, vilket jag hoppas att han förblir och jag har inget otalt med han flickvän, tycker hon verkar vara jätte snäll och uppenbarligen en bra tjej eftersom det har hållt mellan dem så länge. så det handlar absolut inte om att jag vill att det ska gå åt skogen för dem eller något sånt, för det vill jag inte. det enda jag vill är att släppa till 100%. 

blev ett jätte rörigt inlägg men det är lite rörigt i huvudet nu också. längtar till uppsala så att jag kommer på bättre tankar, som jag alltid verkar ha en tendens att göra där.. :)